Information om standarderna

Arbetarsäkerheten är prioritet nummer 1 för oss. Våra arbetskläder är skyddade i enlighet med europeiska standarder.
EN 20471

EN ISO 20471:2013 Skyddskläder med god synbarhet

I den här europeiska standarden definieras kraven för skyddskläder som gör användaren visuellt synlig i farliga situationer i alla belysningssituationer såväl dagtid som upplysta av fordonsbelysning. I standarden anges färg- och reflexkraven för materialen, kraven på minimiyta samt kraven på placeringen av materialet på skyddskläderna. EN ISO 20471 ersätter den tidigare standarden EN 471 för synliga kläder. I handeln kan det finnas varselkläder enligt både EN 471 och den nya standarden EN ISO 20471.

Beträffande synbarheten delas varselkläder in i tre klasser, varav klass 1 har den minsta och klass 3 den bästa synbarheten. I symbolen för synliga varselkläder anger den övre siffran plaggets klass. I den tidigare standarden EN 471 anger den nedre siffran reflexbandets reflekterande effekt (där 2 är den bästa och som i praktiken enligt den nya standarden är minimikravet för alla reflexer).

Vilken skyddsklass man behöver sina kläder i måste bedömas från fall till fall i enlighet med arbetsuppgifterna och arbetsmiljön.

Bra att veta:

Synliga varselkläder ska tvättas separat eller tillsammans med produkter som godkänts i enlighet med EN ISO 20471 (eller EN471). Produkterna får inte tvättas med optiska blekmedel och det är heller inte tillåtet att använda klor, ättiksyra eller tvål vid rengöringen av dem. De reflekterande ytorna behåller sin effekt bättre och längre om kläderna före tvätten vänds ut och in och alla fästen stängs. För att uppnå bästa möjliga skydd, måste kläderna tvättas tillräckligt ofta. Kläderna ska förvaras i ett torrt, mörkt utrymme. Vid användning ska kläderna tas på och stängas på erforderligt sätt och de fluorescerande och reflekterande produktytorna får inte täckas över med andra produkter.

EN 11612

EN ISO 11612 Kläder till skydd mot hetta och flamma

Skyddskläder som inte fortsätter brinna vid kontakt med eld. Dessa flamskyddade kläder skyddar användaren från värme och eld. Kläderna skyddar kortvarigt i situationer där användaren utsätts för värmestrålning, flam- eller kontakthetta. Kläderna ska täcka hela över- och underkroppen, halsen, armar och ben. Kläderna ska antingen utgöra en helhet, såsom en overall, eller vara tvådelade, såsom jacka och byxor. Ytterligare skydd, såsom en väst, ska användas tillsammans med helkläder eller kombinationskläder såsom jacka och byxor.

Materialkrav/skyddsklass:

A = Materialet uppfyller normerna satta för flamspridning, testmetod:

A1 = yttändning och/eller
A2 = kanttändning.

Materialet måste uppfylla minst en av följande skyddsegenskaper som beskriver värmeöverföring, skyddsklasskoderna B, C, D, E, F, klass 1–3:

klass 1 = skydd på låg risknivåklass
2 = skydd på medelhög risknivåklass
3 = skydd på hög risknivå

B = materialet uppfyller normer satta för flamkontakt, i enlighet med uppgiven klass
C = materialet uppfyller normer satta för värmestrålning, i enlighet med uppgiven klass
D = materialet uppfyller normer satta för aluminiumstänk, i enlighet med uppgiven klass
E = materialet uppfyller normer satta för stålstänk, i enlighet med uppgiven klass
F = materialet uppfyller normer satta för kontakthetta, i enlighet med uppgiven klass.

Skyddsklasserna D och E innehåller ytterligare krav på klädernas modell. Till exempel ska fickorna ha lock, bortsett från sidofickorna på benen, och fästena ska skyddas med en list på utsidan. Kläder i skyddsklasserna D och E kan användas i arbetsmiljöer där man utsätts för stänk av smält metall.

Klass 3 högsta nivån
Klass 2 medelhög nivå​​​​​​​
​​​​​​​Klass 1 miniminivå

EN 11611

EN ISO 11611 skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete

Svetsskyddskläder är avsedda att skydda användaren från svetsgnistor (små stänk av smält metall), kortvarig flamkontakt, ljusbågens värmestrålning. Vid normala svetsarbeten minimerar de också risken för elstötar vid kortvarig, oavsiktlig kontakt med spänningssatta elkablar på upp till cirka 100 VDC.

Standarden klassificerar skyddskläder för svetsare i två skyddsklasser:

1. Kläder i den här klassen skyddar från mindre farliga svetsmetoder och i situationer där det uppstår mindre gnistor och värmestrålning
​​​​​​​2. Kläder i den här klassen skyddar från farligare svetsmetoder och i situationer där det uppstår mer svetsgnistor och värmestrålning.

Standarden ställer skyddskrav på såväl materialet som modellen. Materialkraven omfattar bland annat flamspridning, som testas genom att flamman i 10 sekunder riktas antingen mot materialytan (kod A1) och/eller kanten (kod A2). Materialets efterbrännings- och glödtid får inte överskrida 2 sekunder. Det får inte droppa smält material från tyget och det får heller inte bli hål i det. Dessutom ska sömmarna förbli intakta (testmetod ISO 15025).

I svetsgnisttest ska material av klass 1 tåla minst 15 droppar och material i klass 2 minst 25 droppar smält metall, tills temperaturen på provstyckets andra sida stiger till 40 K. Materialet får inte antändas (testmetod ISO 9150). Modellkravet förutsätter bland annat att kläderna täcker hela över- och underkroppen, halsen, armarna och benen (t.ex. overall eller jacka och byxor). Kläderna ska skydda kroppen i alla arbetsställningar som förekommer i normalt svetsarbete. Ledning av elektricitet från plaggets utsida till insidan ska förhindras, till exempel ska fästen av metall skyddas. För att uppnå tillräcklig skyddsgrad har specifika krav även angetts för fickor, fästen och sömstrukturen.

Bra att veta!

När svetsskyddskläder används rätt skyddar de huden från UV-strålningen (UVA, UVB, UVC) som uppstår vid svetsarbetet. Användningen kan ändå göra att tyget ”föråldras” väldigt fort. Du kan kontrollera plagget exempelvis varje vecka genom att titta på det på armlängds avstånd mot en 100 watts glödlampa. Om ljuset syns igenom tyget, tränger också UV-strålning igenom det. Om arbetarna får hudbesvär i likhet med bränd hud, betyder det att UVB-strålning tränger igenom tyget. I sådana fall måste plagget repareras, bytas mot ett nytt eller så måste man öka antalet skyddslager. Ytterligare skydd, till exempel läderärmar, förkläden och så vidare ökar plaggets skyddseffekt. Skyddskläderna ska rengöras regelbundet i enlighet med anvisningarna och de ska kontrolleras efter varje tvätt. Produkterna får inte tvättas med tvål.

Klädernas skyddsgrad bevaras endast vid användning av syntetiska tvättmedel. Produkterna ska tvättas helt stängda och separat från annan tvätt. Om produkterna blir mättade av brännbara medel, försämras deras begränsade flamskyddsegenskaper. Om kemikalier och lättantändliga vätskor stänker på kläderna under användningen, ska användaren avlägsna sig från platsen och försiktigt ta av sig kläderna samtidigt som han eller hon ser till att kemikalien eller vätskan inte kommer i kontakt med huden. Därefter ska kläderna rengöras eller tas ur bruk. Om produkten är blöt, fuktig eller svettig, försämras dess elisoleringsförmåga. En lokal ökning av syrehalten i luften försämrar produkternas flamskydd, vilket ska tas i beaktande vid arbete som utförs i trånga utrymmen. Vid användning ska produkterna kläs på/stängas på erforderligt sätt. För att den nödvändiga skyddsnivån ska uppnås måste tvådelade kläder användas tillsammans. Det bästa skyddet uppnås genom att produkterna används tillsammans med andra skyddande produkter, till exempel flamskyddade underställ. Produkterna för sig utgör inte något skydd mot elstötar.

EN 61482

EN 61482-1-2 :2007 Ljusbågstest

Denna teststandard definierar material- och skyddskraven och modellkraven för kläder som skyddar mot termiska faror (kläderna skyddar inte från ljusbågens elektriska faror, är inte isolerande). Som testmetod används Box-testet: spänning 400V AC, testet har två klasser: klass 1 (4kA) och klass 2 (7kA).

Plagget certifieras i enlighet med standarden EN ISO 11612. Ljusbågstestet görs separat för såväl tyget som plagget. För tyget mäts den energi som leds genom materialet och i plagget bedöms fästenas funktion visuellt.

Modellkrav: kläderna får inte innehålla metalldelar på utsidan, dragkedjan ska vara övertäckt, plaggets huvudsömmar ska sys med permanent flamsäker tråd, kläder som skyddar överkroppen måste ha ärmar, tillbehör sydda av textilmaterial, såsom halsfleece och foder, måste minst uppfylla kraven i EN ISO 14116 index 3. EN ISO 14116 klassificerar material i enlighet med deras antändningsegenskaper i index 1–3 (3 bäst).

EN 13034

EN 13034:2005 SKYDDSKLÄDER MOT FLYTANDE KEMIKALIER

Typ 6 (skyddsdräkter, t.ex. en kombination av jacka + byxor) och typ PB 6 (partiellt skydd av kroppen, t.ex. jackor). Kemikalieskyddskläder som endast skyddar begränsat mot flytande kemikalier. Kemikalieskyddskläder avsedda för begränsat bruk är avsedda för situationer där man kan utsättas för lågeffektiva duschar, aerosoler i flytande form eller mindre stänk, för vilka man inte behöver fullständigt skydd mot genomträngning av vätska (på molekylnivå).

Kemikalieskyddet måste förnyas var femte tvätt i industriell tvätt. Dessa Multinorm-kläder bland Leijona-produkterna uppfyller kraven i denna standard. Materialet i Multinorm-kläderna har testats med följande kemikalier: Svavelsyra H2S04 30 %, natriumhydoxid NaOH 10 %, O-xylen, 1-Butanol.

EN 1149

EN 1149-5 SKYDDSKLÄDER MED ELEKTROSTATISKA EGENSKAPER

Del 5. Material- och modellkrav

Den europeiska standarden EN 1149-5 är en del av en serie standarder, som innehåller testmetoder för och krav på skyddskläder med elektrostatiska egenskaper. Del 1 (metod för mätning av ytresistensen) och del 3 (metod för mätning av urladdning) i standarden 1149 är teststandarder för material. Del 5 definierar material- och modellkrav, klädernas märkning och bruksanvisning. Materialet måste uppfylla kraven i del 1 eller del 3.

Modellkraven förutsätter bland annat att elektriskt ledande material ska täcka alla icke-antistatiska lager under det, klädernas tillbehör, till exempel reflexer, och logotyper måste vara ordentligt fästa (de får inte lossna från kläderna), ledande delar, såsom dragkedjor och knappar, måste täckas över med ledande material under användningen. Användaren måste vara erforderligt jordad till exempel genom att bära urladdande eller antistatiska skor. Kläderna får inte vara öppna eller kläs av i utrymmen eller situationer där det finns en risk för antändning eller explosion. Kläderna får inte användas i syremättade förhållanden utan tillstånd av den säkerhetsansvariga personen. Skyddsegenskaperna i urladdande kläder kan försämras på grund av användning, slitage, tvätt eller nedsmutsning.

EN 342

EN 342 Skyddskläder – hela dräkter och plagg till skydd mot kyla

Standarden definierar kraven och testmetoderna för klädkombinationer (heltäckande overall eller tvådelad dräkt) och enskilda plagg som skyddar mot kyla. Med kyla avses temperaturer som understiger -5 °C i kombination med fukt och vind. Kläderna mäts i specifika förhållande med specifika underställ för värmeisolering, luftgenomsläpplighet samt vid behov vattenpelare och vattenångmotstånd.

På klädernas etiketter måste värmeisoleringen och luftgenomsläppligheten anges. Kläderna levereras med en bruksanvisning i vilken det finns anvisningar om hur dessa värden tillämpas i eventuella användningssituationer. I planeringen av kläderna har man beaktat allmänna ergonomikrav för skyddskläder. Dessa skyddskläder är lämpliga för normala höst- och vinterväderförhållanden. För att uppnå bästa möjliga skydd ska produkterna kläs på och stängas på erforderligt sätt. Ett blött, trasigt eller smutsigt plagg uppfyller inte kraven som ställs på produkten.

EN 343

EN 343:1 Skyddskläder mot regn

Kläder i enlighet med denna standard skyddar mot regn och slask, dimma och markfukt. Klädernas material och sömmar har testats för bland annat vattenpelare och vattenångmotstånd. De värden som berättar om dessa kläders vattenpelare och ventilation anges på plaggens etiketter, intill paraplypiktogrammet (klasserna 1–3, där 3 är bäst).